Och ungefär där tröttnade jag på stickning. Som tur är stickas spetskanten separat så jag kan använda min fina sjal ändå. Stickad i Yll o Tylls tunna lingarn färg Fuchsia nr 40, stickad med bambustickor nr 9 enligt mönster från Yll o Tyll, .Men ärligt alltså, nålbindning har ju så många fördelar jämfört med stickning! Det repar inte upp sig så man kan lägga ifrån sig arbetet utan att vara orolig att nästa gång man ser det har en lekfull hund lyckats repa upp allt man ägnat oräknat antal timmar åt... Det är roligare, inte lika långtråkigt som stickning. Man har inga långa stickor som man kan råka peta folk i ögonen med. Det går att använda sjalen medan den ännu är halvfärdig. Och för den som inte tror man kan göra lika fina grejer med nålbindning som med stickning rekommenderas en titt på Flickr på "Naalbinding nutters"-pool. Jag vill också göra sånt fiiint! Tarim-stitch är nästa jag ska lära mig iaf, det ger en slät yta, nästan som stickad, men med nålbindningens alla fördelar!
Jag tycker iaf väldigt bra om min fina fuchsiafärgade sjal. Den passar bra till en marinblå sommarjacka som jag ärvt av min syster och som är årets favorit. Och nån gång kanske jag orkar sticka färdigt spetskanten också...
Och det gick ju bra. Så då började jag nålbunda en lång lång orm. Den blev till slut lite längre än jag, dvs kanske 1,75 m eller så...
Det här ska ju i slutändan bli en trekantssjal, så för varje varv minskar jag lite i ändarna. 
