Linnesärk och hängselkjol i ylle

Jo jag skulle ju sy en vikingadress till ett bröllop vi är bjudna på i augusti. Det går sakta men säkert framåt. Hittills har jag nästan gjort klart en särk i krinklat vitt lin från Medeltidsmode, tyvärr tycker jag inte den blivit så lyckad, tyget var pest att sy i. Det skrynklar ihop sig väldigt när det tvättas så jag ska köra det i maskin en vända och se om den funkar bättre då, annars får jag nog börja sy in och sy om... *suck*... tråkigt! Så inga bilder på den idag.

Nästa steg var att sy en hängselkjol i ett blårutigt ylle som jag köpte förra sommaren i Visby från Kerstin på Medeltidsmode. Hängselkjolen är helt handsydd med vaxad lintråd och den här är jag faktiskt riktigt nöjd med! Vill nog byta ut hängslena mot brickband nån gång i framtiden och kanske brodera nåt snyggt längs fållen och/eller i överkant. Men annars är den finfin som den är redan nu!

Under har jag på bilden en linnesärk i naturfärgat linne, sydd samtidigt som de två linneklänningarna i föregående inlägg, dva för två år sedan. Faktiskt det absolut första jag sytt sedan syslöjden på högstadiet och jag är sjukt nöjd! Den är sval, skön, sitter bra och dessutom snygg! Den har genomgått lite förändringar också. Från början var den långärmad och helt maskinsydd. Sen ledsnade jag på att ärmarna hela tiden knölade sig under min 1300-talsklänning så jag klippte helt enkelt av dem förra sommaren. Efter det har jag också sytt om en del synligt upptill på särken för hand och börjat fälla sömsmånerna för hand. Planen är att fälla alla sömsmåner och fålla om den för hand, men det är ingen brådska med det...

Två linneklänningar

Dessa två linneklänningar var det allra första jag sydde, i panik inför min allra första medeltidsvecka såklart. Den ena i grönt med ett litet spänne i halsen. Den andra i en ganska matt lila (ser klarare ut på bilden) med ett band runt halsen och längs fållen.

Båda är i linnetyg, ett tyg som jag hittat hos mina föräldrar och jag kan därför inte svära på att det är 100 % linne, men det ska vara det enligt min syser som köpt det för flera år sedan. De är sydda på maskin, alla delar sick-sackade runtom och sedan ihopsydda med raksöm. Klänningarna är sydda av raka stycken och kilar både i sidorna och mitt fram och bak. De är svala, sköna och har en härlig vidd i kjolen. De är inte så tajta att det behövs snörning eller knappar för att ta sig i och ur. Man kan ha ett bälte i midjan om man vill. Jag är stl S/36 ungefär, 1,67 lång.

Klänningarna är inte på minsta vis historiskt korrekta och jag kommer nog inte använda dem så mycket så därför kan jag sälja dem om nån vill ha dem! De passar jättebra på medeltida/vikingatida marknader för den som inte blivit lika nördig som jag vad gäller att vara HK. De kan säkert vara lämpliga på något lajv också. Klänningarna kan ju även användas som underklänningar tillsammans med något tjusigare överplagg. Något pris har jag inte tänkt ut än, men kom gärna med bud.

Stickad vårsjal i fuchsiafärgat lingarn

Och ungefär där tröttnade jag på stickning. Som tur är stickas spetskanten separat så jag kan använda min fina sjal ändå. Stickad i Yll o Tylls tunna lingarn färg Fuchsia nr 40, stickad med bambustickor nr 9 enligt mönster från Yll o Tyll, .

Men ärligt alltså, nålbindning har ju så många fördelar jämfört med stickning! Det repar inte upp sig så man kan lägga ifrån sig arbetet utan att vara orolig att nästa gång man ser det har en lekfull hund lyckats repa upp allt man ägnat oräknat antal timmar åt... Det är roligare, inte lika långtråkigt som stickning. Man har inga långa stickor som man kan råka peta folk i ögonen med. Det går att använda sjalen medan den ännu är halvfärdig. Och för den som inte tror man kan göra lika fina grejer med nålbindning som med stickning rekommenderas en titt på Flickr på "Naalbinding nutters"-pool. Jag vill också göra sånt fiiint! Tarim-stitch är nästa jag ska lära mig iaf, det ger en slät yta, nästan som stickad, men med nålbindningens alla fördelar!

Jag tycker iaf väldigt bra om min fina fuchsiafärgade sjal. Den passar bra till en marinblå sommarjacka som jag ärvt av min syster och som är årets favorit. Och nån gång kanske jag orkar sticka färdigt spetskanten också...

Skrynklig som en gammal tant

Vad tror ni det här ska bli då? Gissa! (Eller läs i ett lite äldre inlägg för jag har nog redan avslöjat det...) Kan berätta att det är ett helt förjävligt jobbigt tyg att sy i! (Ta inte illa upp nu Kerstin, det är ju störtfint!) Åh, vad glad jag kommer vara när den här är färdig! Och med lite tur så går det ganska fort, ska egentligen bara fålla den längst ner och vid ärmsluten. Bilder kommer så småningom.

Mera tyginköp!

Jo, vi beställde ju ännu mera tyg för nu tusan ska här sys! (och jobba heltid, hur tänkte jag hinna det då?)

Tunn kypert från Handelsgillet i gul ockra. Ska bli en vikingatida klänning till mig. Enkel modell, raka stycken och kilar, såpass vid att jag kommer i den lätt utan nån knäppning/snörning. Ska sys för hand med vaxad oblekt lintråd.

Tunn kypert från Handelsgillet i vejdeblått. Ska bli vikingatida pösbyxor till Björn, troligtvis efter mönster på Historiska Världar. Ska sys för hand med vaxad oblekt lintråd.


Tunn diamantkypert i grönt och mörkgrått ylle, från Handelsgillet även detta tyg. Ska bli en kaftan till Björn är planen. Sys för hand, förståss, med oblekt vaxad lintråd.


Det gula tyget längst ner i den här högen ska bli foder till Björns kaftan. Det kommer att bli en varm och skön kaftan. Tyget är kypertvävt, ganska tätt och köpt från Medeltidsmode.

Detta härliga tegelröda sidentyg ska bli foder i min kaftan. Min kaftan ska bli lite tunnare eftersom jag med största sannolikhet har minst ett lager ylle under den redan. Vad yttertyget ska vara vet jag inte riktigt än, har någon något tips?

Nu har vi överskridit vår tyg-budget med råge. Nu blir det inga fler inköp förrän kanske eventuellt på medeltidsveckan... Däremot kanske jag måste lära mig väva brickband att ha som prydnad och skärp, och så får vi se om vi råkar handla på oss lite bling också. Dessa kläder blir inte direkt fattigmanskläder så lite bling måste vi nästan ha!

Jag blir galen på blogger! Bilderna hoppar hit och dit, den lägger till extra tomma rader, växlar mellan centrerat, vänsterjusterat och bara allmänt rörigt hipp som happ. Kom igen nu då!

Trekantssjal i alpacka

Först gjorde jag en liten test för att se om det var möjligt att nålbinda fram och tillbaka, som när man stickar. Hittills hade jag bara nålbundit runt, som vantar och mössor. Så att det blir en "tub". Och det gick ju bra. Så då började jag nålbunda en lång lång orm. Den blev till slut lite längre än jag, dvs kanske 1,75 m eller så...

Det här ska ju i slutändan bli en trekantssjal, så för varje varv minskar jag lite i ändarna.

En av fördelarna med att nålbinda jämfört med att sticka är att man faktiskt kan använda det man håller på med även om det inte är helt färdigt. Eller som i det här fallet - långt ifrån färdigt. Det finns ingen risk att det repar upp sig och den lilla garnstumpen som blir kan man bara pilla in lite så den inte syns. Den här sjalen är jätteskön och jag har använt den flera gånger i vintras, även om den ännu inte varit klar. För tillfället ligger den lite på is till i höst. En tjock sjal i alpacka är VARM och inte direkt ett sommarplagg... Fast, det är klart man skulle kunna ha den över axlarna en sen sommar kväll om man sitter ute på balkongen och dricker ett glas vin kanske...

Julklappspannband

Till min kära syster gjorde jag ett pannband i julklapp. Eftersom pannbandet långtifrån var klart till jul så fick hon det lite i efterskott... Vilket inte gjorde så mycket eftersom vi ändå inte sågs förrän i januari, eller kanske var det februari? Hursom så räckte ju vintern ett bra tag till och jag vet att hon använt pannbandet och tyckt bra om det!

Nålbunden i vitt Drops Eskimo ullgarn med fleecefoder av fyndad fleecefilt från jysk.

Tillräckligt brett för att värma gott om öronen!

Och här ser ni bildbevis för att det använts på riktigt! Syster till vänster, älskade Ghanim till höger. Båda njuter av solen en vårvinterdag i Uppsala.