Trekantssjal i alpacka

Först gjorde jag en liten test för att se om det var möjligt att nålbinda fram och tillbaka, som när man stickar. Hittills hade jag bara nålbundit runt, som vantar och mössor. Så att det blir en "tub". Och det gick ju bra. Så då började jag nålbunda en lång lång orm. Den blev till slut lite längre än jag, dvs kanske 1,75 m eller så...

Det här ska ju i slutändan bli en trekantssjal, så för varje varv minskar jag lite i ändarna.

En av fördelarna med att nålbinda jämfört med att sticka är att man faktiskt kan använda det man håller på med även om det inte är helt färdigt. Eller som i det här fallet - långt ifrån färdigt. Det finns ingen risk att det repar upp sig och den lilla garnstumpen som blir kan man bara pilla in lite så den inte syns. Den här sjalen är jätteskön och jag har använt den flera gånger i vintras, även om den ännu inte varit klar. För tillfället ligger den lite på is till i höst. En tjock sjal i alpacka är VARM och inte direkt ett sommarplagg... Fast, det är klart man skulle kunna ha den över axlarna en sen sommar kväll om man sitter ute på balkongen och dricker ett glas vin kanske...

Julklappspannband

Till min kära syster gjorde jag ett pannband i julklapp. Eftersom pannbandet långtifrån var klart till jul så fick hon det lite i efterskott... Vilket inte gjorde så mycket eftersom vi ändå inte sågs förrän i januari, eller kanske var det februari? Hursom så räckte ju vintern ett bra tag till och jag vet att hon använt pannbandet och tyckt bra om det!

Nålbunden i vitt Drops Eskimo ullgarn med fleecefoder av fyndad fleecefilt från jysk.

Tillräckligt brett för att värma gott om öronen!

Och här ser ni bildbevis för att det använts på riktigt! Syster till vänster, älskade Ghanim till höger. Båda njuter av solen en vårvinterdag i Uppsala.

Björns bruna mössa

En brun mössa, nålbunden i Viking Balder superwash ullgarn som jag spontanköpte när jag hade tråkigt en dag som arbetslös hemmafru i Visby. Björn fick mössan och han använt den hela vintern. Mössan är inte jättevarm eftersom den är gjord i en ganska lös teknik, men garnet är väldigt mjukt och skönt. Det sticks inte alls! Men annars är jag inget större fan av superwash...

Tyvärr blev denna mössa kvarglömd på ett tåg för inte så länge sedan och är nu troligtvis på nya äventyr någon helt annanstans tillsammans med ett par fina skinnhandskar.

Den tjusige skäggige mannen på bilden är förresten min :)

Gröna nålbundna vantar

Man skulle lätt kunna tro att det är ett par tossor det ska bli, men icke då! Vantar är det. Olivgrönt ullgarn, entrådigt Drops Eskimå i färgen Oliv 06. Till ett par vantar i herrstorlek gick det åt nästan 150 g. Tanken var att vantarna skulle valkas, tovas, eller vad det nu heter. Doppas i varmt såpavatten och gnuggas på, men av nån anledning har det hittills bara blivit gjort med den ena vanten... Det blev ingen större skillnad, eventuellt är den lite tätare. Det ska väl göras med den andra vanten också.

Vantarna är till Björn och han har faktiskt använt dem under vintern. De blev kanske lite för stora, så särskilt praktiska är de inte, men vilka tumvantar är å andra sidan det? Varma är de iaf!

Nålbunden mössa i rosa flerfärgad Eskimå

Mitt nästa försök på nålbindning blev ytterligare en mössa. Denna gången i ett köpt garn, Drops Eskimå Print natur/gammelrosa färg nr 16. Garnåtgång nästan 100 g.

Denna mössa är i princip felfri, men jag är inte helt nöjd med intagningen upptill. Jag börjar alltså nerifrån och arbetar mig uppåt. På den här mössan har jag sedan tagit in i var 4e maska. Det blev väl sådär. Mössan har ändå varit en favorit under vintern, den är varm, skön och fin! Och mönstret som blir, både av själva nålbindningen och av garnets färg är ju jättefint, tycker jag!



Jag är inte överens med Blogger vad gäller att lägga in bilder... dessa två är båda inlagda i bildstorlek "mellan" men ändå är de olika stora... Och varje gång man lägger in en bild så lägger Blogger till några extra tomma rader mellan varje stycke jag skrivit... varför?

Tygbeställning

Idag har vi beställt tyg! Mycket tyg! Och mera tyg blir det! Jag vill helst inte tänka på vad det kostar, men inte är det gratis... Men nu är det ju så att smakar det så kostar det, och jag tycker det känns onödigt att lägga ner tid och pengar på nåt som är gjort i halvdant material.

Jag och Björn har många väldigt trevliga vänner, många av dem är par sedan flera år och nu är det dags för bröllop! Förra året gifte sig två av våra vänner med 1800-tals tema på sitt bröllop (inlägg om den klänningen kommer nog senare). I år är ett vikingatida bröllop planerat. Jag tycker det är jättekul att de gör sitt bröllop på sitt eget sätt, och det ger ju mig en ursäkt till att sy en vikingatida dräkt!

Så det här är vad som är beställt och vad det ska bli:
Krinklat lin, tunnt och genomskinligt. Väldigt mjukt och fint. Ska bli en särk till mig, dvs underklänning. Jag har tänkt göra den lång så att den sticker fram både längst ner vid fållen och vid ärmarna. Halsöppningen ska vara ganska liten så att tyget sticker fram lite där också. Det känns ju trist att ha ett sånt fint tyg om det inte ska synas alls! Särken ska handsys helt med vaxad blekt lintråd, Gütermanns.


Hampa, vit, tunn men inte så det syns igenom. Ska bli en skjorta till Björn. Nu säger jag skjorta för det känns enklast. Andra benämningar är väl kjortel, kolt, tunika... Ska sys för hand med samma tråd som särken ovan. Han har desutom lovat att testa att sy själv, jag tror det kommer gå prima! Ev kommer skjortan att prydas med brickband eller broderier, beroende på om det hinns med. Tanken är att den ska gå att använda utan något över så lite pyntad får den gärna vara.

Det här tyget har jag sedan tidigare och det är tänkt att bli en hängselkjol. Blått ylle, tunnt och mjukt med diskret rutmönster. Från början köpte jag det till en 1300-talsklänning, men mönstret är ju mer vikingatid så planen är att göra en hängselkjol och det som blir över ska bli en 1300-tals mi-parti nån gång i framtiden. Hängselkjolen ska handsys med oblekt vaxad lintråd. Ev (om jag känner mig rik) så köper jag spännbucklor att ha till... Det är ju ganska tjusigt. Faktiskt.

Det som saknas är tyg till ett par pösbyxor och nya benlindor till Björn och en klänning till mig. Det ska nog beställas från ett annat ställe. Sen funderar vi på att sy varsin kaftan också, men det får vi se om vi hinner... vi råkade iaf beställa lite tyg till det, bra att ha liksom :) Jag beställde siden att fodra kaftanen med och Björn beställde ylle. Det kommer bli så tjusigt så det är inte klokt! Och så måste vi bestämma vilket tyg kaftanerna ska vara i. Svårt det här med att bestämma sig, det finns ju så mycket fint! Diamantkypert, fiskbensmönstrat, tjockt ylle, tunnt ylle, rutigt, enfärgat...

Den första nålbundna mössan

Jag hade varit sugen på att lära mig nålbindning ett tag och i höstas när jag var arbetslös tog jag tag i det hela. Jag fick ett garn av min syster och även en halvfärdig stickad vant i samma garn som jag förståss repade upp. Garnet var mörkbrunt, typ lovikka.

Jag googlade, läste om nålbindning och hittade till slut lite olika instruktionsvideos. En del på youtube men den som jag tyckte var enklast att förstå var den här: http://vajanto.net/gradu/
Det är en beskrivning på finska på tre olika varianter av nålbindning efter gravfynd som är gjorda i Finland. Jag använde mig av varianten "venäjäksi" vilket betyder ungefär "på ryskt vis" och ger ett mycket tätt och tjockt resultat.

Några misslyckade försök senare fick jag till det och kom igång med att göra en lång orm! Jag bestämde mig för att göra en mössa etersom det verkade vara enkelt att börja med. Det tog en stund, men när jag fått lite fart på det hela så började mössan arta sig!

I slutändan blev den väl sådär. Garnet är lite stickigt, mössan är lite för liten och det är enstaka småfel i den. Men för att vara det första jag nålbundit så är jag nöjd! Om någon gillar den så kan jag tänka mig att sälja den billigt, lägg ett bud :) Den är väl ca stl 54-55.

Och här kommer den obligatoriska bilden: