Stickad vårsjal i fuchsiafärgat lingarn

Och ungefär där tröttnade jag på stickning. Som tur är stickas spetskanten separat så jag kan använda min fina sjal ändå. Stickad i Yll o Tylls tunna lingarn färg Fuchsia nr 40, stickad med bambustickor nr 9 enligt mönster från Yll o Tyll, .

Men ärligt alltså, nålbindning har ju så många fördelar jämfört med stickning! Det repar inte upp sig så man kan lägga ifrån sig arbetet utan att vara orolig att nästa gång man ser det har en lekfull hund lyckats repa upp allt man ägnat oräknat antal timmar åt... Det är roligare, inte lika långtråkigt som stickning. Man har inga långa stickor som man kan råka peta folk i ögonen med. Det går att använda sjalen medan den ännu är halvfärdig. Och för den som inte tror man kan göra lika fina grejer med nålbindning som med stickning rekommenderas en titt på Flickr på "Naalbinding nutters"-pool. Jag vill också göra sånt fiiint! Tarim-stitch är nästa jag ska lära mig iaf, det ger en slät yta, nästan som stickad, men med nålbindningens alla fördelar!

Jag tycker iaf väldigt bra om min fina fuchsiafärgade sjal. Den passar bra till en marinblå sommarjacka som jag ärvt av min syster och som är årets favorit. Och nån gång kanske jag orkar sticka färdigt spetskanten också...

Skrynklig som en gammal tant

Vad tror ni det här ska bli då? Gissa! (Eller läs i ett lite äldre inlägg för jag har nog redan avslöjat det...) Kan berätta att det är ett helt förjävligt jobbigt tyg att sy i! (Ta inte illa upp nu Kerstin, det är ju störtfint!) Åh, vad glad jag kommer vara när den här är färdig! Och med lite tur så går det ganska fort, ska egentligen bara fålla den längst ner och vid ärmsluten. Bilder kommer så småningom.

Mera tyginköp!

Jo, vi beställde ju ännu mera tyg för nu tusan ska här sys! (och jobba heltid, hur tänkte jag hinna det då?)

Tunn kypert från Handelsgillet i gul ockra. Ska bli en vikingatida klänning till mig. Enkel modell, raka stycken och kilar, såpass vid att jag kommer i den lätt utan nån knäppning/snörning. Ska sys för hand med vaxad oblekt lintråd.

Tunn kypert från Handelsgillet i vejdeblått. Ska bli vikingatida pösbyxor till Björn, troligtvis efter mönster på Historiska Världar. Ska sys för hand med vaxad oblekt lintråd.


Tunn diamantkypert i grönt och mörkgrått ylle, från Handelsgillet även detta tyg. Ska bli en kaftan till Björn är planen. Sys för hand, förståss, med oblekt vaxad lintråd.


Det gula tyget längst ner i den här högen ska bli foder till Björns kaftan. Det kommer att bli en varm och skön kaftan. Tyget är kypertvävt, ganska tätt och köpt från Medeltidsmode.

Detta härliga tegelröda sidentyg ska bli foder i min kaftan. Min kaftan ska bli lite tunnare eftersom jag med största sannolikhet har minst ett lager ylle under den redan. Vad yttertyget ska vara vet jag inte riktigt än, har någon något tips?

Nu har vi överskridit vår tyg-budget med råge. Nu blir det inga fler inköp förrän kanske eventuellt på medeltidsveckan... Däremot kanske jag måste lära mig väva brickband att ha som prydnad och skärp, och så får vi se om vi råkar handla på oss lite bling också. Dessa kläder blir inte direkt fattigmanskläder så lite bling måste vi nästan ha!

Jag blir galen på blogger! Bilderna hoppar hit och dit, den lägger till extra tomma rader, växlar mellan centrerat, vänsterjusterat och bara allmänt rörigt hipp som happ. Kom igen nu då!

Trekantssjal i alpacka

Först gjorde jag en liten test för att se om det var möjligt att nålbinda fram och tillbaka, som när man stickar. Hittills hade jag bara nålbundit runt, som vantar och mössor. Så att det blir en "tub". Och det gick ju bra. Så då började jag nålbunda en lång lång orm. Den blev till slut lite längre än jag, dvs kanske 1,75 m eller så...

Det här ska ju i slutändan bli en trekantssjal, så för varje varv minskar jag lite i ändarna.

En av fördelarna med att nålbinda jämfört med att sticka är att man faktiskt kan använda det man håller på med även om det inte är helt färdigt. Eller som i det här fallet - långt ifrån färdigt. Det finns ingen risk att det repar upp sig och den lilla garnstumpen som blir kan man bara pilla in lite så den inte syns. Den här sjalen är jätteskön och jag har använt den flera gånger i vintras, även om den ännu inte varit klar. För tillfället ligger den lite på is till i höst. En tjock sjal i alpacka är VARM och inte direkt ett sommarplagg... Fast, det är klart man skulle kunna ha den över axlarna en sen sommar kväll om man sitter ute på balkongen och dricker ett glas vin kanske...

Julklappspannband

Till min kära syster gjorde jag ett pannband i julklapp. Eftersom pannbandet långtifrån var klart till jul så fick hon det lite i efterskott... Vilket inte gjorde så mycket eftersom vi ändå inte sågs förrän i januari, eller kanske var det februari? Hursom så räckte ju vintern ett bra tag till och jag vet att hon använt pannbandet och tyckt bra om det!

Nålbunden i vitt Drops Eskimo ullgarn med fleecefoder av fyndad fleecefilt från jysk.

Tillräckligt brett för att värma gott om öronen!

Och här ser ni bildbevis för att det använts på riktigt! Syster till vänster, älskade Ghanim till höger. Båda njuter av solen en vårvinterdag i Uppsala.

Björns bruna mössa

En brun mössa, nålbunden i Viking Balder superwash ullgarn som jag spontanköpte när jag hade tråkigt en dag som arbetslös hemmafru i Visby. Björn fick mössan och han använt den hela vintern. Mössan är inte jättevarm eftersom den är gjord i en ganska lös teknik, men garnet är väldigt mjukt och skönt. Det sticks inte alls! Men annars är jag inget större fan av superwash...

Tyvärr blev denna mössa kvarglömd på ett tåg för inte så länge sedan och är nu troligtvis på nya äventyr någon helt annanstans tillsammans med ett par fina skinnhandskar.

Den tjusige skäggige mannen på bilden är förresten min :)

Gröna nålbundna vantar

Man skulle lätt kunna tro att det är ett par tossor det ska bli, men icke då! Vantar är det. Olivgrönt ullgarn, entrådigt Drops Eskimå i färgen Oliv 06. Till ett par vantar i herrstorlek gick det åt nästan 150 g. Tanken var att vantarna skulle valkas, tovas, eller vad det nu heter. Doppas i varmt såpavatten och gnuggas på, men av nån anledning har det hittills bara blivit gjort med den ena vanten... Det blev ingen större skillnad, eventuellt är den lite tätare. Det ska väl göras med den andra vanten också.

Vantarna är till Björn och han har faktiskt använt dem under vintern. De blev kanske lite för stora, så särskilt praktiska är de inte, men vilka tumvantar är å andra sidan det? Varma är de iaf!